Är denna mil för alltid?

Jag är så trött

Men hon ropar fortfarande

Och jag kan inte vila

Hon vill att jag tar hennes hand i landet där blommor dör

Där vi ska dansa tillsammans

I dödsriket

Bland vissna löv

Trasiga kroppar söker sina förfäder

Och den lilla flickan, hon ler nu

Och jag rör hennes stela grå hud

Min döda lilla flicka

Hon leker när månen sköljer sitt ljus över natten

Tills dagen gryr och jag lämnar henne i tårar

Kom

Ta min hand

Dansa spöket med mig en sista gång

Smek min smärta

Låt oss ta i hand och dansa spöket tillsammans

En sista gång

Sen är vi evigt vilsna

Aldrig mer ska jag säga dessa ord till dig

Aldrig mer

Ska jag ta dig i min famn och känna ditt hjärta slå mot mitt

Aldrig mer

Ska jag röra ditt svarta hår

Aldrig mer

Ska jag känna doften av dig

Doften som förtrollar mig

Som hypnotiserar mig

Aldrig mer ska du få höra de 3 små ord komma ur min mun

Se där kommer han längs vägen, i slitna skor

Han som hade allt man kunde önska sig

En mörk och regnig natt togs allt ifrån honom

Hans älskade barn

Hans vackra fru

Dörren vek sig på gångjärnen och in forsade iskall luft

I dörren utan en min stod den svarte

Edvard bad framför denne uppenbarelse att skona alla utom han själv

Men döden kacklade för sig själv och steg in för att med sin lie skörda

Nu går han med huvudet sänkt

Mot galgbacken han styr sina steg

I döden han åter sina älskade han skall möta

Det stannar aldrig upp
låt mig dränka det förflutna
jag vet inte vad som håller mig kvar
Drar det kortaste strået varje gång
Det saktar aldrig ner
och jag hinner inte se vart vi är på väg
Jag kommer närmare smärtan jag någonsin varit förut
Ser in i dess ruttna ögon och jag önskar att jag kunde känna något
Det stannar aldrig upp
jag håller din hand men vi slits från varandra
, mer och mer för varje dag som går

CLOWN

Han ser ut som en spegel

Röda skålar i glas på golvet

Vattnet stiger

Droppar

Hinkarna hjälper inte längre

Han ser alla i sig

Och vattnet stiger

Narren skrattar bakom glaset

Kysser hans själ

Låt endast den rätta komma igenom

Bara den som kan slicka hans varfyllda sår

Kristallerna i taket har förlorat sin kraft

Prismorna delar inte längre hans åsikter

Ögon spelar spratt

Tonerna klingar inte i takt längre

Suddiga bilder

Spegeln är tom

Ibland kommer han tillbaka

Han sträcker in handen

Rör hans hud

Så fårad

Så gammal och förlägen

Och vattnet stiger

Han lägger ansiktet i handfatet och går ut

Han öppnar dörren och går ut

Gräset dör under hans fötter

Circus tältet är tomt

Doften av sågspån är överväldigande

Suger upp hans tårar. som om dom aldrig funnits

Karnevalen har lämnat stan

Men han är kvar

Som en bok som tappat sin mening att underhålla

orden faller från sidorna och krossas under hans skor

vägarna var krokiga

bakom hörn hukade dinglande klockor i mörkret

efter varje gång målet var nått tändes ett nytt ljus och en ny väg låg framför trötta ben

clownen och narren är återkommande i vad som skulle ha blivit en bok med namnet KAOS. 

Clownen med sitt målade ansikte, som döljer alla känslor bakom en mask. Narren som i texterna ofta ska personifiera djävulen.

Under åren har jag samlat på mig texter, om livet, döden och allt därimellan. Jag har länge funderat över vad jag ska göra med dessa, ge ut dem i en bok, dock blev detta ej av och jag kommer i denna blogg att dela med mig av dessa texter jag skrivit. Det kommer att vara både enskilda texter och stora delar ur vad som skulle bli en bok. Jag kommer även att lägga upp musik som har betytt mycket genom åren. välkommen.