Inlägg publicerade under kategorin poesi
Hon sa adjö
Och de sågs aldrig mer
Och trots den brinnande elden i hennes hjärta,
Fortsätter hon åt motsatt håll
Hon gillar sånt där
När vi går på stan och jag säger att hon skulle passa i klänningen i skyltfönstret
Hon gillar sånt där
När jag väcker henne tidigt en morgon för att gå på marknaden
Hon gillar sånt där
När blommorna slår ut på våren
Kaffe på gräsmattan i en park
Hon gillar sånt där
När snöflingor fastnar i hennes hår och hon säger att det faller ängladamm från himlen
Hon gillar sånt där
När jag säger i soffan på kvällen att vi lever i en dröm och att jag hoppas att vi aldrig vaknar igen
Hon gillar sånt där
Under ljuset av gatlyktorna
Smygare längs husväggen
Stirrande mot himlen
Ringarna lämnas i receptionen
Men det här är ditt hem nu
Du är inte ensam
Giftet rusar
Fyller mig med något jag inte vill ha
Springer längs öde gator
Bankar på låsta dörrar
Och giftet rusar
Drar mig längre och längre bort från dig
Springer genom en tunnel som aldrig tar slut
Inget ljus i slutet
Sträcker mig efter armar i natten
Men ingen godhet finns att hämta här
Och giftet rusar vidare
Kall vägg mot ryggen
Inga blickar
På en kort kjol över ben täckta av blåmärken
Nordanvinden tar tag i hennes hår
Torkar inga tårar på en skrynklig blus
Hon ville hon med
Men hon blev kvar sist
Ovald och bortglömd
Oskuld mot sin vilja
Lämnar lappar på bänkar
Ingen ringer nummer hon skrivit
Ingen särar hennes ben
Men hon för alla
Ingen ser
Hon är flickan som aldrig blev vald
Hon här flickan som blev över
En lycklig man går gator han aldrig gått förut
Åker katarinahissen upp och ner
Ler åt skyltdockor i trasiga fönster
Knuffar undan de döda ner i rännstenen där de hör hemma
Han är inte som dom
Och han ska snart lämna denna plats
Skeppet står startklart uppe på malmskillnads bron
Spyr ut ett grönt ljus som bara han kan se
Är denna mil för alltid?
Jag är så trött
Men hon ropar fortfarande
Och jag kan inte vila
Hon vill att jag tar hennes hand i landet där blommor dör
Där vi ska dansa tillsammans
I dödsriket
Bland vissna löv
Trasiga kroppar söker sina förfäder
Och den lilla flickan, hon ler nu
Och jag rör hennes stela grå hud
Min döda lilla flicka
Hon leker när månen sköljer sitt ljus över natten
Tills dagen gryr och jag lämnar henne i tårar
Kom
Ta min hand
Dansa spöket med mig en sista gång
Smek min smärta
Låt oss ta i hand och dansa spöket tillsammans
En sista gång
Sen är vi evigt vilsna
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
|||||||
|